Triangeln med en siffra inuti talar om vilken plast förpackningen är gjord av. Den säger ingenting om att förpackningen går att återvinna. Koderna 1 till 7 kallas resinkoder och skapades 1988 av den amerikanska plastindustrins branschorganisation, för att sorteringsanläggningar skulle kunna skilja plasttyperna åt. I dag förvaltas systemet av standardiseringsorganet ASTM under beteckningen ASTM D7611.
Missförståndet uppstod därför att triangeln länge ritades med tre pilar, precis som den allmänna återvinningssymbolen. Standarden har sedan dess ändrats så att triangeln ritas utan pilar, just för att skilja de två symbolerna åt.
Vad som faktiskt återvinns avgörs av kommunen och av sorteringsanläggningen, inte av siffran. Under 2024 materialåtervanns 31 procent av de svenska plastförpackningarna, mot ett mål på 50 procent, enligt Naturvårdsverket.
På den här sidan
Vad betyder siffrorna i triangeln på plastförpackningar?
Varje siffra motsvarar en polymer, alltså en kemisk familj. Under triangeln står ofta en bokstavsförkortning som PET, HDPE eller PP. Tillsammans räcker koden för att en optisk sorterare eller en inköpare ska veta vad materialet är.
Numret säger däremot inget om tre saker som många läser in i det. Är plasten godkänd för livsmedel? Tål den värme? Samlar din kommun in den?
Svaret på alla tre finns någon annanstans. Livsmedelsgodkännandet visas av en egen symbol, värmetåligheten av en mikrovågsmärkning och insamlingen av kommunens sorteringsanvisningar.
Tre saker koden inte betyder
- Att förpackningen är återvunnen: Koden beskriver materialet, inte dess ursprung.
- Att förpackningen kan återvinnas där du bor: Det avgörs av insamlingssystemet och av sorteringsanläggningens teknik.
- Att plasten är godkänd för mat: Det visas av glas- och gaffelsymbolen eller av texten för livsmedel.
Plastsymbolerna 1 till 7 och vad de sitter på
De sju kategorierna täcker allt från läskflaskor till melaminskålar. Skillnaden mellan dem handlar om kemisk uppbyggnad. Den avgör i sin tur värmetålighet, styvhet och hur lätt materialet går att smälta om.
| Kod | Plasttyp | Vanliga förpackningar | Så fungerar återvinningen |
|---|---|---|---|
| 1 PET | Polyetentereftalat | Läsk- och vattenflaskor, färdigmatsbackar, oljeflaskor | Enkel att materialåtervinna. Pantflaskor går i ett eget slutet system |
| 2 HDPE | Högdensitetspolyeten | Mjölkflaskor, schampoflaskor, dunkar, kapsyler | Enkel att materialåtervinna och en av de mest efterfrågade fraktionerna |
| 3 PVC | Polyvinylklorid | Blisterförpackningar, viss plastfilm, rör och slangar | Svår. Klorinnehållet och tillsatserna stör återvinningen av andra plaster |
| 4 LDPE | Lågdensitetspolyeten | Plastpåsar, krympfilm, mjuka påsar och lock | Går att återvinna. Mjukplast sorteras för sig på anläggningen |
| 5 PP | Polypropen | Yoghurtburkar, matlådor, sugrör, kapsyler | Går bra att återvinna och är den vanligaste plasten i hushållsavfallet |
| 6 PS | Polystyren | Frigolit, engångsmuggar, skumbrickor, krukor | Svår. Skumplast är skrymmande och lätt förorenad av matrester |
| 7 Övrigt | Blandade plaster, bland annat polykarbonat och bioplast | Vattendunkar, melaminskålar, kompositförpackningar | Sällan möjlig. Kategorin är en restpost för allt som inte passar i 1 till 6 |
Kod 3 och kod 7 är de två som oftast blir problem. PVC innehåller klor och ofta mjukgörare. Sjuan fungerar i verkligheten som en samlingslåda. Vi går igenom materialet mer utförligt i vår artikel om PVC.
Den som handlar mycket färdigmat märker snart en sak. Samma måltidsförpackning kan bestå av tre olika koder: bricka i PET, film i LDPE och lock i PP.
Så hittar du koden på en förpackning
Koden är sällan tryckt med färg. Den präglas oftast direkt i plasten, vilket gör den nästan osynlig i vanlig köksbelysning.
Fyra platser att leta på
- Botten på flaskor och burkar: Vanligaste placeringen, mitt i botten eller strax intill sömmen.
- Kanten på brickor och lock: På färdigmat och yoghurtlock ligger koden ofta i den yttre flänsen.
- Baksidan av mjuka påsar: Här är koden tryckt tillsammans med tillverkarinformationen i finstilt.
- Vid handtaget på dunkar: På större förpackningar sitter präglingen ibland på sidan i stället för i botten.
Håll förpackningen i motljus och luta den. Präglingen syns då som en skugga. Saknas koden helt är det inget fel. Resinkoden är frivillig i EU och många europeiska tillverkare använder den inte alls.
Vilka plaster är säkra att ha mat i?
Frågan avgörs inte av siffran utan av om produkten är godkänd för livsmedelskontakt. Enligt Konsumentverkets information om plast och mat ska produkter för livsmedelskontakt vara märkta. Märkningen är antingen glas- och gaffelsymbolen eller texten för livsmedel.
Regelverket bakom symbolen är EU-förordning 1935/2004 om material i kontakt med livsmedel, med förordning 10/2011 som specifik reglering för plast. Där finns gränsvärden för hur mycket av olika ämnen som får vandra över från förpackningen till maten.
Värme är den faktor som ändrar allt. Konsumentverket påpekar att risken för att kemiska ämnen förs över från plasten ökar vid höga temperaturer. Myndigheten rekommenderar därför att bara plast märkt för mikrovågsugn används där.
Så gör du med plast i köket
- Kontrollera märkningen först: Glas och gaffel eller texten för livsmedel avgör om materialet får användas till mat.
- Värm bara det som är märkt för mikro: En förpackning som saknar mikrovågsmärkning är inte testad för de temperaturerna.
- Återanvänd inte engångsflaskor i värme: PET är avsedd för engångsbruk och tål varken hetta eller diskmaskin.
- Byt ut repig plast: Skador i ytan ger både bakterier och migration bättre möjligheter.
Vad BPA-förbudet innebär för plast i köket
Bisfenol A användes länge i polykarbonat, alltså den hårda genomskinliga plast som ofta bär kod 7. Ämnet fanns också i beläggningar inuti konservburkar. Genom kommissionens förordning (EU) 2024/3190 förbjöds ämnet i material avsett för livsmedelskontakt. Förbudet trädde i kraft den 20 januari 2025.
Övergångsreglerna är utsträckta i tid. För de flesta artiklar gäller ett slutdatum den 20 juli 2026. Vissa kategorier har fått anstånd till den 20 januari 2028, bland dem förpackningar för frukt, grönsaker och skaldjur. Redan förpackade livsmedel får säljas ut under en period efter respektive datum.
Förbudet omfattar inte bara plast. Även lack, tryckfärg, lim och gummi som möter livsmedel berörs. Andra bisfenoler får användas först efter en särskild vetenskaplig bedömning.
Är PVC och polystyren farliga?
PVC är den plasttyp som oftast innehåller mjukgörare. Enligt Kemikalieinspektionens information om ftalater kan mjukgörarna utgöra upp till hälften av materialet. Fyra lågmolekylära ftalater är särskilt reglerade: DEHP, DBP, BBP och DIBP. De får inte ingå i halter över 0,1 viktprocent i det mjukgjorda materialet i varor.
Kemikalieinspektionen skriver att flera av de lågmolekylära ftalaterna är klassificerade som reproduktionstoxiska och kan skada förmågan att få barn. Vissa är dessutom identifierade som hormonstörande. Barn pekas ut som en särskilt känslig grupp. De högmolekylära ftalaterna DINP, DIDP och DNOP är därför förbjudna i leksaker och barnavårdsartiklar.
Polystyren är en annan sak. Materialet är sprött och tål dålig värme. Styren omfattas dessutom av ett särskilt gränsvärde för hur mycket som får vandra över till livsmedel. Den praktiska slutsatsen för ett hushåll är densamma i båda fallen: värm inte plast som inte är märkt för det.
Andra symboler på förpackningar och vad de betyder
Resinkoden är bara en av flera märkningar som samsas på samma förpackning. De blandas lätt ihop, eftersom flera av dem är runda eller trekantiga och innehåller pilar.
| Symbol | Vad den betyder |
|---|---|
| Triangel med siffra 1 till 7 | Resinkod som anger plasttypen. Säger inget om återvinningsbarhet |
| Möbiusslingan, tre böjda pilar | Allmän återvinningssymbol, formgiven 1970 av Gary Anderson |
| Glas och gaffel | Materialet är godkänt för kontakt med livsmedel |
| Gröna punkten, två pilar i en cirkel | Tillverkaren har betalat avgift till ett återvinningssystem. Inget löfte om återvinning |
| Pantsymbolen | Förpackningen ingår i det svenska pantsystemet och ska lämnas i pantautomat |
Gröna punkten är den symbol som vilseleder mest. Den betyder att producenten har betalat en avgift i ett producentansvarssystem, inte att förpackningen faktiskt återvinns. Hur pantsystemet skiljer sig från vanlig insamling går vi igenom i artikeln om pantsystemet.
Så sorteras plasten i Sverige
Ansvaret för insamlingen flyttade den 1 januari 2024 från producenterna till kommunerna. Övergången pågår fortfarande. Fastighetsnära insamling av papper, plast, metall och glas ska vara införd i hela landet senast den 1 januari 2027. Fram till årsskiftet dessförinnan får kommunerna använda tillgängliga insamlingsplatser i stället.
Sorteringen sker sedan centralt. Site Zero i Motala, som drivs av Svensk Plaståtervinning, hanterade 37 819 ton hushållsplast under 2025. Av det blev 50,9 procent ny råvara, vilket enligt bolaget är en fördubbling på fem år. Anläggningen blev samma år den första sorteringsanläggningen i Europa som certifierades enligt RecyClass för spårbarhet.
Resultatet för hela landet är ändå svagt. Naturvårdsverkets återvinningsstatistik för 2024 visar att plastförpackningar nådde 31 procent mot målet 50 procent. PET-flaskor med pant landade på 80 procent mot målet 90 procent. Nästan 300 000 ton förpackningar hamnade i restavfallet och gick till förbränning.
Fredrik Khayati, handläggare för förpackningsstatistik vid Naturvårdsverket, konstaterar att en betydande mängd återvinningsbara förpackningar fortfarande hamnar i restavfallet. Han pekar samtidigt på att rapporteringen blir mer komplett framöver.
Varför ligger återvinningsgraden kvar på 31 procent?
Sverige har en modern sorteringsanläggning, ett fungerande pantsystem och en befolkning som sorterar mer än de flesta. Ändå når plastförpackningarna bara 31 procent. Fyra förklaringar återkommer.
Den första är att förpackningen aldrig kommer fram. Nästan 300 000 ton förpackningar låg kvar i restavfallet under 2024 och gick till förbränning. Materialet kan vara hur återvinningsbart som helst om det hamnar i fel påse.
Den andra är sammansatta förpackningar. En chipspåse med metalliserat skikt, en tub med flera lager och en etikett i annan plast än flaskan går inte att skilja åt i en optisk sorterare. Kravet i EU:s förpackningsförordning på att alla förpackningar ska vara materialåtervinningsbara riktar sig direkt mot den typen av konstruktioner.
Den tredje är färgen. Svart plast går inte att läsa av med infrarött ljus och sorteras därför bort, oavsett vilken polymer den består av.
Den fjärde är storleken. Kapsyler, lock och små bitar faller igenom sikten på anläggningen och följer med finfraktionen. Det är skälet till att kapsylen ska sitta kvar på pantflaskan. Samma logik gäller för andra materialslag, vilket vi går igenom i artikeln om textilåtervinning.
Varför svart plast är svår att sortera
Optiska sorterare arbetar med nära infrarött ljus. Maskinen lyser på förpackningen och läser av hur ljuset studsar tillbaka, eftersom varje polymer har ett eget mönster.
Svart plast färgas oftast med kimrök, ett pigment som absorberar just det infraröda ljuset. Maskinen får inget svar och kan därför inte avgöra vilken plast det handlar om. Förpackningen hamnar då i restfraktionen och går till förbränning.
Det finns svarta pigment utan kimrök som går att läsa av, men de är inte branschstandard. Rådet till hushållen är ändå att lägga svart plast i plaståtervinningen, eftersom felsortering åt andra hållet skapar större problem.
Vad EU:s förpackningsförordning ändrar
Förordning (EU) 2025/40, kallad PPWR, är den största omläggningen av förpackningsreglerna på decennier. Enligt Naturvårdsverkets tidslinje för PPWR trädde förordningen i kraft den 11 februari 2025 och börjar tillämpas den 12 augusti 2026.
Den förändring som märks mest i butikshyllan kommer senare. Från den 12 augusti 2028 ska förpackningar bära en harmoniserad märkning med information om materialets sammansättning, avsedd att göra det enklare för konsumenter att sortera rätt. Samma märkning ska finnas på avfallskärlen.
Från den 1 januari 2030 införs krav på att plastförpackningar ska innehålla en minsta andel återvunnet material. Nivåerna skiljer sig åt beroende på plasttyp och användning. De skärps ytterligare från den 1 januari 2040. Läkemedelsförpackningar och förpackningar för spädbarnsmat är undantagna.
Fem vanliga fel när plast sorteras
Sorteringsfelen är förvånansvärt lika över hela landet. De handlar oftare om vad som läggs i kärlet än om vad som lämnas utanför.
Det här går snett oftast
- Produkter i stället för förpackningar: En pulka, en diskborste eller en trasig hink är ingen förpackning och hör hemma på återvinningscentralen.
- Förpackningar som sitter ihop: Locket av PP och brickan av PET behöver skiljas åt för att kunna sorteras var för sig.
- För mycket matrester: Förpackningen behöver tömmas, men den behöver inte diskas.
- Frigolit i fel kärl: Mindre skumbitar går i plaståtervinningen medan stora block hör till återvinningscentralen.
- Osäkerhet inför laminat: Knyckla ihop chipspåsen. Reser den sig igen är den plast.
Den som är osäker gör minst skada genom att sortera förpackningen som plast. Ett felaktigt föremål i plastkärlet sorteras bort på anläggningen, medan en plastförpackning i restavfallet är förlorad.
Vanliga frågor om plastsymboler
Betyder triangeln att förpackningen kan återvinnas?
Nej. Triangeln med en siffra är en resinkod som anger vilken plast materialet består av. Om förpackningen faktiskt återvinns beror på insamlingssystemet där du bor och på sorteringsanläggningens teknik.
Vilken plast är bäst att förvara mat i?
Polypropen, kod 5, är den vanligaste plasten i matlådor eftersom den tål både kyla och värme. Avgörande är ändå att produkten bär glas- och gaffelsymbolen och, om den ska användas i mikrovågsugn, en märkning för det.
Kan man återanvända en PET-flaska?
En PET-flaska är gjord för engångsbruk. Materialet tål varken hetta eller diskmaskin. Repor i ytan gör det dessutom svårare att få flaskan ren. Vatten i rumstemperatur under en dag är sällan ett problem, men flaskan bör inte bli en långtidsförvaring.
Varför står det inte alltid en siffra på förpackningen?
Resinkoden är frivillig i EU. Många tillverkare använder den ändå för att underlätta sortering i produktion och handel. Från den 12 augusti 2028 införs i stället en harmoniserad EU-märkning som blir obligatorisk.
Ska kapsylen sitta kvar på flaskan?
Ja, på pantflaskor ska kapsylen sitta kvar. På andra plastförpackningar ska lock och botten skiljas åt om de är gjorda av olika plast, eftersom de då sorteras till olika fraktioner.
Vad händer med plasten som inte kan materialåtervinnas?
Den går till energiåtervinning, alltså förbränning i ett kraftvärmeverk där energin blir el och fjärrvärme. Under 2024 gick nästan 300 000 ton förpackningar den vägen i Sverige.
Är bioplast bättre än vanlig plast?
Inte automatiskt. Bioplast hamnar oftast under kod 7 och kan störa återvinningen av konventionell plast om den blandas in. Nedbrytbar plast kräver dessutom industriella förhållanden för att brytas ned, inte en komposthög i trädgården.
Måste jag skölja plastförpackningar?
Nej, det räcker att tömma dem. En snabb sköljning kan behövas om innehållet luktar, men förpackningen ska inte diskas. Vattnet och energin gör större skada än den lilla mängden matrester.
Vad betyder den gröna punkten på förpackningen?
Den betyder att tillverkaren har betalat en avgift till ett återvinningssystem i något europeiskt land. Symbolen säger ingenting om förpackningens material eller om den faktiskt återvinns.
Läs vidare på cemus.se
- Vad är PVC: plasttypen bakom kod 3 och varför den skiljer sig från övriga.
- Pantsystemet: det slutna kretsloppet för PET-flaskor och burkar.
- Plastpåseskatten: styrmedlet som förändrade svenskarnas påsvanor.
- Textilåtervinning: samma sorteringslogik tillämpad på kläder och tyg.
- PFAS: kemikaliegruppen som ofta diskuteras tillsammans med plastens tillsatser.
- Matsvinn: förpackningens roll i att maten håller längre.
Om skribenten
Niklas Svensson har en bakgrund inom miljövetenskap och samhällsplanering, med inriktning mot hållbar utveckling. Efter studier i Mellansverige har han under flera år arbetat med utbildningsfrågor, kommunikation och rapportering inom miljöområdet, bland annat i samverkan med universitet, ideella organisationer och kommunala verksamheter. Niklas skriver för CEMUS om utbildning, miljöpolitik och praktisk hållbarhet. Hans intresse för fältet växte fram under en längre period som volontär inom naturvårdsprojekt och har sedan dess vuxit till en yrkesroll.
Kontakt: niklas.svensson@cemus.se
Kommentarer