Därför fortsätter klimatförnekare att ifrågasätta vetenskapen

Klimatförnekare ifrågasätter en av vår tids mest omfattande och grundligt dokumenterade vetenskapliga insikter – att jorden värms upp i snabb takt, att det främst är vi människor som orsakar detta genom utsläpp av växthusgaser och att konsekvenserna redan är kännbara globalt. Trots att den vetenskapliga enigheten är starkare än någonsin, finns det fortfarande rörelser, individer, organisationer och till och med politiska partier som undergräver denna verklighet. Vad ligger bakom denna envisa skepticism? För att förstå klimatförnekelse behöver vi granska inte bara vetenskapen – utan även psykologin, politiken och historien.

Vad menas med klimatförnekelse?

Klimatförnekelse är ett paraplybegrepp som omfattar olika former av tvivel eller avfärdande av etablerad klimatvetenskap. Ibland handlar det om att helt förneka att jorden värms upp. I andra fall accepteras viss uppvärmning, men det ifrågasätts om människan verkligen är orsaken. Det kan också handla om att förneka eller förringa behovet av politiska och samhälleliga åtgärder. Oavsett form innebär klimatförnekelse ett avståndstagande från den vetenskapliga konsensus som säger att klimatförändringarna är pågående, allvarliga och mänskligt drivna.

Vetenskapligt råder det i dag extremt hög enighet om att den globala uppvärmningen är verklig och att den till övervägande del orsakas av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Det är denna konsensus som klimatförnekare vänder sig emot – direkt eller indirekt.

Vem är klimatförnekaren?

Klimatförnekare kan delas in i flera grupper. Enligt forskning från Chalmers tekniska högskola finns två tydligt dominerande grupper: oljeindustrin och högernationalistiska rörelser. Dessa aktörer har starka intressen av att ifrågasätta klimatpolitiken – antingen ekonomiska eller ideologiska.

Utöver dessa finns libertarianer som motsätter sig statlig inblandning och regleringar i största allmänhet. För dem är klimatpolitiken en symbol för statlig kontroll. I deras värld är personlig frihet överordnad kollektiva mål – även om målet är att rädda planeten.

Även om vissa klimatförnekare erkänner att jorden blir varmare, menar de att förändringarna är naturliga och inte särskilt farliga. Det kallas ibland för ”soft denial” – en mildare form av förnekelse som är svårare att identifiera men som ofta är lika hämmande för klimatpolitiken.

Från Arrhenius till IPCC – en vetenskaplig resa

Redan på 1890-talet varnade den svenske kemisten Svante Arrhenius för att utsläpp av koldioxid kunde påverka jordens temperatur. Då var världen inte redo att ta till sig den tanken. Det dröjde över 100 år innan hans idéer blev mainstream.

Sedan dess har mängder av studier och observationer visat på snabba förändringar i jordens klimat. FN:s klimatpanel IPCC har i sina återkommande rapporter slagit fast att det råder otvetydig vetenskaplig enighet om att människan är den dominerande orsaken till uppvärmningen. En genomgång av 11 602 vetenskapliga studier från 2019 visade att samtliga stödde denna uppfattning. Tidigare granskningar från 2013 och 2017 visade att mellan 97 och 99,9 procent av klimatforskare var överens.

Det är sällsynt med sådan enighet i vetenskapliga sammanhang – ändå fortsätter klimatförnekare att hävda att forskarna inte är överens.

Argumenten klimatförnekare lyfter fram

Klimatförnekare upprepar ofta ett antal återkommande argument, som trots att de gång på gång har motbevisats, fortfarande får spridning:

• Att klimatförändringar är naturliga variationer som förekommit i jordens historia.

• Att solens aktivitet, inte mänskliga utsläpp, ligger bakom uppvärmningen.

• Att klimatmodeller är otillförlitliga och bygger på gissningar.

• Att forskare överdriver farorna för att få mer forskningspengar.

• Att väder och klimat förväxlas, särskilt vid kalla vintrar.

Detta är argument som till synes låter vetenskapliga, men som ofta är tagna ur sitt sammanhang, feltolkade eller direkt vilseledande. Klimatmodeller är idag mer avancerade än någonsin och har lyckats förutsäga globala temperaturökningar med hög träffsäkerhet. Det finns heller inga trovärdiga studier som visar att solen, vulkaner eller naturliga variationer kan förklara den snabba uppvärmning vi nu ser.

Psykologin bakom klimatförnekelse

Att förneka klimatförändringar handlar inte alltid om okunskap. Det kan lika gärna vara ett sätt att skydda sig själv från ångest och obehag. Psykologiskt sett är det lättare att blunda för hot som känns överväldigande eller som kräver livsstilsförändringar.

Människor tenderar att avfärda information som går emot deras identitet eller världsbild – ett fenomen som kallas kognitiv dissonans. Om du är beroende av bilpendling, flygresor eller köttkonsumtion, är det lättare att ifrågasätta klimatforskning än att ifrågasätta din livsstil.

Dessutom spelar tillhörighet stor roll. Om din sociala grupp eller politiska hemvist avfärdar klimatkrisen, blir det svårare för dig att stå emot grupptrycket – även om du innerst inne är osäker.

Den organiserade klimatförnekelsen

Klimatförnekelse är inte bara en gräsrotsrörelse. Den är i många fall resultatet av en medveten strategi från mäktiga aktörer. Fossilbränsleindustrin har i decennier investerat miljardbelopp i kampanjer för att så tvivel om klimatvetenskapen. ExxonMobil är ett tydligt exempel: deras egna forskare visste redan på 1970-talet att koldioxidutsläpp påverkar klimatet – men företaget valde att finansiera kampanjer som förnekade detta.

Strategin har varit att skapa en bild av att forskarna inte är överens. Genom tankesmedjor, falska gräsrotsrörelser och selektiv publicering har klimatförnekande aktörer lyckats forma opinion och påverka politiska beslut.

Organisationer som Clintel och den så kallade Oregonpetitionen har skapat illusioner av vetenskapligt motstånd, trots att de saknar vetenskaplig trovärdighet. Ibland har undertecknare visat sig vara påhittade – eller till och med karaktärer från filmvärlden.

Mediebilden och språket

Språket spelar stor roll i klimatdebatten. Termen ”klimatskeptiker” har ofta upplevts som för mild – medan ”klimatförnekare” uppfattas som mer konfrontativ. Ola Karlsson från Språkrådet menade att valet av begrepp är ideologiskt: det signalerar att frågan är akut och att tvivel inte är legitimt.

Men detta språkbruk har också kritiserats. Vissa menar att begreppet klimatförnekare demoniserar meningsmotståndare och försvårar dialog. Det finns risk att människor som är osäkra eller söker mer kunskap skräms bort av att känna sig stämplade som ”förnekare”.

Hur vanligt är klimatförnekelse?

Statistik visar stora skillnader mellan olika länder och grupper. I USA tror 7 procent av befolkningen inte att klimatförändringar existerar alls, och omkring 22 procent tror att de är naturliga. I Sverige är motsvarande siffror mycket lägre. Enligt WWF:s Klimatbarometer från 2022 tyckte endast 5 procent att beslutsfattare borde göra mindre för att stoppa klimatförändringarna.

Det är dock viktigt att notera att även små grupper kan ha stor påverkan, särskilt när de är välorganiserade och får stort medieutrymme.

Bland forskare är klimatförnekelse extremt ovanlig. Studier visar att endast en bråkdel av klimatforskare motsätter sig konsensus. I Sverige visade en SVT-granskning att av 8 000 forskningsartiklar om klimatet från 2009–2010, ifrågasatte endast fem människans påverkan på klimatet.

Vad händer om klimatförnekelse får fäste?

När klimatförnekelse tillåts dominera eller fördröja klimatpolitiken kan konsekvenserna bli förödande. Ju längre vi väntar med att minska utsläppen, desto svårare – och dyrare – blir det att hejda uppvärmningen. Fönstret för att agera krymper snabbt.

Förnekelse påverkar inte bara policy, utan även individers attityder. Om människor tror att det inte är bråttom eller att vetenskapen överdriver, minskar också viljan att förändra sin egen livsstil. Förnekelse normaliserar passivitet – vilket är ett av de största hoten mot klimatlösningar.

Klimatförnekare i politiken

I Sverige har klimatförnekelse tagit plats i den offentliga debatten, särskilt genom Sverigedemokraterna. Partiledaren Jimmie Åkesson har sagt att Sverige inte befinner sig i någon klimatkris, och partiets riksdagsledamot Elsa Widding har beskrivit FN:s klimatrapporter som ”propaganda”. Sådana uttalanden får stor spridning och påverkar hur allmänheten uppfattar klimatfrågan.

Politisk klimatförnekelse är särskilt farlig eftersom den påverkar lagstiftning, internationella överenskommelser och fördelning av resurser. När politiker undergräver vetenskapen, bidrar de till att skapa ett klimat där fakta förlorar sin betydelse.

Klimatförnekelse är ett hot – inte en debatt

Att diskutera vilken klimatpolitik som är bäst är nödvändigt. Att ifrågasätta vetenskapens själva existens är däremot inte en legitim hållning. Klimatförnekelse är inte en intellektuell debatt – det är ett organiserat motstånd mot vetenskap, fakta och nödvändiga samhällsförändringar.

Och det är just därför vi behöver fortsätta prata om klimatförnekare.