Parisavtalet är världens viktigaste gemensamma klimatavtal. Det antogs i december 2015 och började gälla i november 2016. Kärnan i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen klart under 2 grader och att fortsätta arbetet för att begränsa den till 1,5 grader. Samtidigt handlar Parisavtalet inte bara om utsläpp. Det rör också anpassning, finansiering, uppföljning och hur länder steg för steg ska höja sina ambitioner.
Enligt FN:s klimatsekretariat och FN:s traktatsamling är 194 parter med i Parisavtalet i mars 2026. Det innebär att nästan hela världen deltar. De som just nu står utanför är Iran, Libyen, Jemen och USA. USA:s utträde trädde i kraft den 27 januari 2026, vilket är en viktig förklaring till att många fortfarande är osäkra på landets nuvarande status.
| Del | Innehåll |
|---|---|
| Antogs | 12 december 2015 |
| Började gälla | 4 november 2016 |
| Huvudmål | Hålla uppvärmningen klart under 2 grader och sträva mot 1,5 grader |
| Antal parter i mars 2026 | 194 |
| Utanför avtalet | Iran, Libyen, Jemen och USA |
Vad är Parisavtalet?
Parisavtalet är ett internationellt avtal under FN:s klimatkonvention. Tanken är att alla deltagande stater ska bidra, men inte nödvändigtvis på exakt samma sätt. Varje land lämnar in en egen klimatplan, ofta kallad nationellt fastställd klimatplan eller NDC. Där beskriver landet hur utsläppen ska minska och hur samhället ska anpassas till ett varmare klimat.
Avtalet bygger alltså inte på att ett enda FN-organ bestämmer exakt vad varje stat ska göra. I stället sätter man upp en gemensam riktning och kräver att länderna återkommer med nya planer som ska vara mer ambitiösa än tidigare versioner.
Några av de viktigaste delarna är:
- Klimatplaner: Varje land ska presentera egna planer för utsläppsminskningar och klimatanpassning.
- Skärpta mål över tid: Nya planer ska visa på en högre ambition än äldre planer.
- Insyn och uppföljning: Länderna ska rapportera vad de gör och hur arbetet går.
- Anpassning: Avtalet handlar också om att rusta samhällen för värmeböljor, översvämningar, torka och andra följder av klimatförändringar.
Vilka länder är med i Parisavtalet?
Nästan alla världens länder är med. Sverige är med, liksom övriga Norden, hela EU, Kina, Indien, Brasilien, Japan, Kanada, Australien och Sydafrika. I praktiken betyder det att både stora industriländer, snabbt växande ekonomier och mindre stater finns inom samma ramverk.
Det är också viktigt att förstå att EU räknas som en egen part i Parisavtalet, trots att EU inte är ett land. Därför talar man om 194 parter, inte bara om ett antal stater.
| Status | Länder eller parter |
|---|---|
| Med i Parisavtalet | Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Kina, Indien, Brasilien, Japan, Kanada, Australien, Sydafrika och många fler |
| Egen part utöver staterna | EU |
| Inte med i Parisavtalet | Iran, Libyen, Jemen, USA |
Vilka länder är inte med i Parisavtalet?
Listan är kort, men den väcker ofta frågor eftersom flera av dessa stater har varit uppe i nyhetsflödet i olika sammanhang. Iran, Libyen och Jemen har inte anslutit sig fullt ut. USA står också utanför just nu, vilket har stor symbolisk betydelse eftersom landet är en av världens största ekonomier och historiskt en mycket stor utsläppare.
Det är lätt att tro att ett land automatiskt följer en viss klimatlinje bara för att det är med i Parisavtalet. Så fungerar det inte. Ett land kan vara part i avtalet och ändå få kritik för att klimatpolitiken går för långsamt eller för att målen inte räcker.
Det här brukar skapa förvirring:
- Att vara med i avtalet: Betyder att staten formellt är part.
- Att ha en ambitiös klimatpolitik: Är en annan fråga och beror på innehållet i den egna politiken.
- Att skriva under: Är inte alltid samma sak som att fullt ut ha anslutit sig genom ratificering eller motsvarande steg.
- Att lämna avtalet: Är möjligt, vilket USA har visat genom sina skiften mellan olika administrationer.
Varför spelar Parisavtalet så stor roll?
Parisavtalet har blivit en gemensam utgångspunkt för världens klimatarbete. Nästan varje större diskussion om utsläpp, energiomställning, klimatinvesteringar och internationellt ansvar kopplas på något sätt till avtalet. Det gäller både politiska beslut, företagens klimatstrategier och hur stater granskar varandras arbete.
Samtidigt finns det en tydlig begränsning. Avtalet i sig sänker inga utsläpp. Det avgörande är vad länderna faktiskt gör hemma i den egna politiken, i energisektorn, i industrin, i transporterna och i jordbruket. Därför är Parisavtalet både mycket viktigt och samtidigt beroende av verkliga beslut.