Fastighetsnära insamling av förpackningar och vad som gäller 2027

Fastighetsnära insamling betyder att förpackningsavfallet hämtas vid den fastighet där det uppstår, i praktiken vid det egna huset eller i soprummet. Senast den 1 januari 2027 ska varje svensk kommun ha byggt ut sådan insamling i hela kommunen för papper, plast, metall, färgat glas och ofärgat glas. Kravet står i förpackningsförordningen och gäller både hushåll och verksamheter som ligger i samma byggnad som bostäder.

Kommunerna tog över ansvaret för insamlingen den 1 januari 2024, och sedan den 1 januari 2026 ska förpackningar även samlas in på torg och i parker. Producenterna betalar för kärl och hämtning, medan fastighetsägaren står för eventuella ombyggnader. Här går vi igenom vad reglerna innebär, vem som betalar vad och hur långt Sverige har kommit mot återvinningsmålen.

Vad är fastighetsnära insamling?

Uttrycket syftar på avståndet mellan avfallet och kärlet. Hämtningen ska ske på den egna fastigheten, och om det inte är möjligt får hämtningsplatsen ligga högst 400 meter från fastighetsgränsen. Regeln finns i förpackningsförordningen (2022:1274) och kompletteras av avfallsförordningen (2020:614).

Skillnaden mot dagens ordning är avståndet och bekvämligheten. Tidigare krävdes i praktiken en resa till en återvinningsstation för att bli av med en plastförpackning, medan systemet från 2027 bygger på att sorteringen ska kunna ske lika enkelt som när restavfallet slängs. Erfarenheten från de kommuner som redan har infört systemet är att utsorteringen ökar tydligt när avståndet krymper.

Undantag finns. Enligt 3 kap. 37 § avfallsförordningen får kommunen och fastighetsägaren komma överens om en annan hämtningsplats i glest befolkade områden, vid ensligt belägna fastigheter, där farbar väg saknas eller där andra svåra omständigheter föreligger. Undantagen är tänkta att lösa praktiska problem och inte att låta hela byar stå utanför.

När måste kommunen ha byggt ut insamlingen?

Tidplanen består av tre steg, varav det första redan är genomfört. Den 1 januari 2024 tog kommunerna över det operativa ansvaret för att samla in hushållens förpackningsavfall och för att informera hushållen om sortering. Dessförinnan låg ansvaret hos producenterna genom deras egna insamlingssystem.

Den 1 januari 2026 tillkom kravet på insamling på allmänna platser. Kommunerna ska sedan dess samla in utsorterat förpackningsavfall av papper, plast, glas och metall på torg och i parker, och dessutom plastförpackningar på andra populära platser. Syftet är att skräpet ska kunna sorteras direkt där det uppstår i stället för att hamna i en papperskorg för blandat avfall.

Den 1 januari 2027 är slutdatum för den fastighetsnära insamlingen. Då ska systemet vara utbyggt i hela kommunen och omfatta samtliga fem materialslag. Enligt Naturvårdsverket gäller kravet både hushåll och samlokaliserade verksamheter, alltså exempelvis en frisörsalong i bottenvåningen på ett bostadshus.

Vilka förpackningar ska sorteras ut?

Fem materialslag ska samlas in fastighetsnära från 2027. Uppdelningen på färgat och ofärgat glas är kvar, eftersom glasbruken behöver rena fraktioner för att kunna smälta om materialet utan kvalitetsförlust.

• Papper och kartong: Wellpapp, mjölkkartonger, omslagspapper och pappersförpackningar av alla slag.
• Plast: Flaskor, burkar, folier, påsar och plastfilm som har använts som förpackning.
• Metall: Konservburkar, aluminiumfolie, kapsyler, tuber och lock.
• Färgat glas: Vin- och ölflaskor samt andra färgade glasförpackningar.
• Ofärgat glas: Saftflaskor, matburkar och andra klara glasförpackningar.

Pantbelagda burkar och flaskor står utanför systemet, eftersom de hanteras i pantsystemet. Textilier har sedan 2025 en egen insamling genom kravet på separat insamling av textilavfall, och matavfall samlas in separat sedan 2024.

Från och med 2027 ändras samtidigt uppdraget för de lättillgängliga insamlingsplatserna. Där ska bara skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast samlas in, alltså sådant som inte får plats i ett vanligt kärl. Övriga materialslag förutsätts då vara lösta fastighetsnära.

Hur ska förpackningarna sorteras hemma?

Sorteringen styrs av vilket material förpackningen består av, inte av vad den har innehållit. En yoghurtburk av plast med lock av aluminium och banderoll av papper ska alltså delas upp i tre fraktioner, förutsatt att delarna går att skilja åt för hand.

Förpackningen behöver inte diskas, men den ska vara tömd och skrapad. Matrester som ligger kvar kan förstöra en hel bal på sorteringsanläggningen och gör dessutom att kärlet luktar mellan hämtningarna. En snabb sköljning i kallt vatten räcker för det som har varit fett eller klibbigt.

Sådant som inte är en förpackning hör inte hemma i insamlingen. Plastleksaker, diskbaljor, stekpannor och trasiga hushållsapparater ska till återvinningscentralen, eftersom producentansvaret bara omfattar material som har använts för att omsluta en vara. Gränsdragningen spelar roll för hela systemet, eftersom fel material i kärlet försämrar kvaliteten på det som sorteras ut och därmed värdet på återvinningen.

Vem betalar för kärlen och hämtningen?

Kostnadsfördelningen är den fråga som skapar mest missförstånd. Producenterna, alltså de företag som sätter förpackningar på den svenska marknaden, betalar för själva insamlingsinfrastrukturen: kärl, hämtning och behandling. Ersättningen går via en godkänd producentansvarsorganisation till kommunen.

Fastighetsägaren betalar däremot för de ombyggnader och tillbyggnader som behövs för att få plats med kärlen. Ett soprum som byggdes för två fraktioner rymmer sällan sju, och det är fastighetsägaren som får bekosta utrymmet, dörrarna och eventuella nya angöringsytor för sopbilen.

För en bostadsrättsförening innebär det att kostnaden landar hos föreningen och därmed i årsavgiften. Den som sitter i en styrelse gör klokt i att kontakta kommunen i god tid, eftersom utbyggnadsplanerna varierar kraftigt mellan kommuner och en ombyggnad av ett soprum tar tid att projektera.

Hur bra är Sverige på att återvinna förpackningar?

Bilden är kluven. Papper och glas ligger i topp, medan plasten släpar efter med bred marginal. Enligt Naturvårdsverkets statistik materialåtervanns 99 procent av pappersförpackningarna och 98 procent av glasförpackningarna under 2024, men bara 31 procent av plastförpackningarna.

Sverige nådde fem av nio materialmål för 2024. Målen skärps i två steg, först till utgången av 2025 och därefter till utgången av 2030, vilket framgår av tabellen.

Materialslag	Mål 2025	Mål 2030
Plast	50 procent	55 procent
Papper och kartong	75 procent	85 procent
Glas	70 procent	75 procent
Aluminium	50 procent	60 procent
Järnmetall	70 procent	80 procent
Trä	25 procent	30 procent
Samtliga förpackningar	65 viktprocent	70 viktprocent

Plastens svaga siffra beror bara delvis på att hushållen sorterar fel. Blandmaterial, färgade plaster och förpackningar av flera olika polymerer är svåra eller olönsamma att återvinna, vilket gör att en stor del av det insamlade materialet ändå går till förbränning. Vilken plast en förpackning består av framgår av plastsymbolerna på förpackningen.

Vad händer med förpackningarna efter insamlingen?

Det insamlade materialet körs till en sorteringsanläggning innan det går vidare till materialåtervinning. För plasten är den anläggningen Site Zero i Motala, som drivs av Svensk Plaståtervinning och invigdes den 15 november 2023. Den tar emot 200 000 ton blandade plastförpackningar om året, dubbelt så mycket som den tidigare anläggningen på samma plats.

Site Zero sorterar tolv olika plastfraktioner, bland annat styv polypropen, styv polyeten, mjuk polyeten, klara PET-flaskor, färgade PET-flaskor, polystyren och PVC. Anläggningen hanterar omkring tusen förpackningar i sekunden och sorterar enligt företaget upp till 95 procent av det inkommande materialet för återvinning.

Kapaciteten i sorteringsledet är alltså inte längre flaskhalsen. Det som avgör hur mycket plast som faktiskt återvinns är dels hur mycket som samlas in i stället för att hamna i restavfallet, dels hur förpackningarna är konstruerade från början. En förpackning av en enda plastsort går att återvinna, medan en av flera sammanlaminerade material i praktiken inte gör det.

Vad innebär EU:s nya förpackningsförordning?

Parallellt med den svenska utbyggnaden har EU lagt om regelverket för själva förpackningarna. Förpackningsförordningen, i regel förkortad PPWR, började tillämpas den 12 augusti 2026 och ersätter det tidigare förpackningsdirektivet med regler som gäller likadant i alla medlemsländer.

Förordningen ställer krav på förpackningens utformning i stället för bara på hanteringen av avfallet. Tillverkare måste ta fram teknisk dokumentation och en EU-försäkran innan en förpackning får släppas ut på marknaden, märkningskraven skärps och begreppen producent, tillverkare och importör får samma innebörd i hela unionen. Importörer och distributörer får dessutom ett utökat ansvar för att kontrollera att förpackningarna följer reglerna.

En konkret nyhet är att PFAS begränsas i livsmedelsförpackningar. Ämnesgruppen har använts för att göra papper och kartong fett- och vattenavvisande, exempelvis i omslag för snabbmat och i popcornpåsar för mikrovågsugn.

För svenska producenter innebär förordningen också en administrativ förändring. De ska registrera sig hos Naturvårdsverket och ansluta sig till en godkänd producentansvarsorganisation, ett krav som är enklare att uppfylla för stora bolag än för mindre företag som säljer direkt till konsument.

Vanliga frågor om fastighetsnära insamling

Vad betyder fastighetsnära insamling?

Fastighetsnära insamling innebär att förpackningsavfallet hämtas vid den fastighet där det uppstår. Om det inte går ska hämtningsplatsen ligga högst 400 meter från fastighetsgränsen, enligt förpackningsförordningen.

När ska fastighetsnära insamling vara utbyggd?

Senast den 1 januari 2027 ska varje kommun ha fastighetsnära insamling utbyggd i hela kommunen. Kravet omfattar papper, plast, metall, färgat glas och ofärgat glas från hushåll och samlokaliserade verksamheter.

Vem betalar för de nya sopkärlen?

Producenterna betalar för kärl, hämtning och behandling genom en godkänd producentansvarsorganisation. Fastighetsägaren står för de ombyggnader som behövs för att få plats med kärlen, exempelvis ett större soprum.

Försvinner återvinningsstationerna 2027?

Nej, men deras uppdrag ändras. Från 2027 ska lättillgängliga insamlingsplatser i första hand ta emot skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast, medan övriga materialslag samlas in fastighetsnära.

Hur stor andel av plastförpackningarna återvinns i Sverige?

Under 2024 materialåtervanns 31 procent av plastförpackningarna, enligt Naturvårdsverket. Målet för 2025 är 50 procent och för 2030 är det 55 procent, så plasten är det materialslag som ligger längst från målnivån.

Vad gäller för en bostadsrättsförening?

Föreningen behöver planera för fem fraktioner förpackningar utöver restavfall och matavfall, och bekosta de ombyggnader som krävs. Kommunen avgör hur och när utbyggnaden sker, så tidig kontakt med kommunen underlättar planeringen.

Vad är PPWR?

PPWR är EU:s förpackningsförordning, som började tillämpas den 12 augusti 2026. Den ställer krav på förpackningars utformning, märkning och innehåll av kemikalier, och gäller direkt i alla medlemsländer utan att behöva införas i nationell rätt.